Ont i mammahjärtat

Hjälp vad rädd jag blev tidigare idag. Av någon anledning fick jag för mig att kolla min telefon när jag var ute på jobbet och gick alltså in. Då såg jag att Lilla Svalan ringt 20 minuter tidigare, vilket verkligen var underligt eftersom Johan skulle hämta en kvart senare. Mitt hjärta stannade direkt, något allvarligt måste ha hänt annars skulle de inte ringa så nära hämtningsdags. Jag ringde upp men ingen svarade så jag ringde Johan och han hade precis hämtat barnen. Ebba hade ramlat på en cykel och slagit i tänderna. En flisa har gått ur ena framtanden och den känns lite lös. Det måste ha gjort jätteont!

Jag hade svårt att koncentrera mig den sista tiden på jobbet innan jag fick komma hem och se att hon var pigg och dansade med Tilda. Vi har fått en tid hos tandläkaren imorgon.

Det var ett tag sedan...

.... som jag skrev något på bloggen. Men de sista veckorna på semestern var riktigt hektiska och vi hade fullt upp. Nu har jag börjat på nytt jobb och kommer hem helt slut på kvällarna. Jag har allt tänkt göra en liten summering av våra sista sommarveckor och de kommer snart...

Just nu sitter jag vid datorn för anmäla vab. Jajamen efter åtta dagar på förskolan har vi sjukstuga här. Jag misstänkte redan igår att det skulle bli så här eftersom Tilda satt still hela eftermiddagen/kvällen och klagade på ont i halsen. Idag har hon ont i halsen, är snuvig och har feber. Ebba kom precis ner och berättade att Tilda somnat i soffan så pigg är hon inte. Jag hoppas att det går över snabbt så att vi kan ha en frisk helg.

Nya jobbet verkar för övrigt bra. Trevliga arbetskamrater och härliga barn, men det tar alltid lite tid att starta nytt. Det är inte bara att hoppa in i en arbetsgrupp och tro att allt fungerar perfekt, det är lite startsträcka innan man hittar ett väl fungerande arbetssätt och så måste jag ju lära känna alla barn och föräldrar. Det hela underlättas ju av att både barn och kollegor är öppna och bjuder på sig själv, då är det så mycket lättare att hitta sin plats. Det verkar som sagt väldigt bra och jag tror att jag kommer att trivas. I natt drömde jag om några barn från mitt förra jobb och då kände jag en otrolig sorg över att jag inte får arbeta med dem mer. Man kommer ju väldigt nära barnen och blir alltid engagerad i deras utveckling och liv. Att jag inte ska få jobba vidare med den lilla grupp som jag hade i våras är tufft, trösten är dock att jag kommer känna lika starkt för barnen i den nya gruppen när vi lärt känna varandra bättre.