Det är dags för ett nytt kapitel i bloggen. Jag ska börja skriva om mina försök att gå ner i vikt och bli mer vältränad. Jag kommer inte att skriva ner vad jag väger och det är för att jag mår så dåligt över det. Ni som känner mig väl vet vilka kriser jag har gått igenom och hur jobbigt jag har det pga min vikt, ni vet vad det innebär i mitt vardagsliv.
Därför vill jag oxå skriva att jag inte vill prata om vikt m.m. i verkligheten för det är psykiskt påfrestande för mig, men jag känner att jag ändå måste dela med mig för att verkligen få motivation och känna att andra följer mina framgångar och motgångar. Så ni får gärna peppa mig via bloggen, men jag vill inte prata om det "in real life".
För 10 år sedan hade jag nästan anorexia, nu efteråt har jag förstått hur nära jag var att bli riktigt sjuk. Då åt jag max 500 kcal om dagen, tränade på olika sätt 2-3 gånger per dag och jag drömde om mat och vikt varenda natt. Jag vägde mig flera gånger om dagen, och hade jag då gått upp lite (efter att ha ätit) var jag tvungen att träna. Jag blev bättre och fick en sundare syn på mat, men tränade fortfarande väldigt mycket under hela min studenttid. Jag vägde 58 kg (och ändå mindre när jag var som sämst), men jag tror inte att den vikten är realistisk idag. Jag har varken tid att träna så mycket eller har lust att göra alla de uppoffringar som det krävde. Jag har förstått att det är lätt att gå från den ena ytterligheten till den andra. När jag blev sambo med Johan och flyttade ifrån Falun kom sambokilona smygande. Alldeles för mycket god mat och andra onyttigheter, kombinerat med lite träning och stress på nya jobbet gjorde att jag gick upp i vikt. Hela tiden hade jag som ambition att gå ner i vikt, men gjorde bara halvhjärtad försök och för varje misslyckande blev det svårare och svårare. Nu har jag dessutom tre graviditeter bakom mig och händelsen med Nils gjorde att jag gick upp en del. Nu har jag gått ner alla kilon efter Ebba, men har kvar dem efter Tilda och Nils.
Nu måste det hända något, men man är väldigt bra på att hitta ursäkter och det kan vara svårt att motivera sig när det är så många kilon som man vill gå ner. Det känns som om det kommer ta lång tid innan jag ser de resultat jag önskar. Men någonstans måste man ju börja, och därför väljer jag att skriva om det i bloggen.
Under sommaren har jag gjort en detoxkur, det var inte för att gå ner i vikt utan för att rensa kroppen på gifter m.m. Jag hade som mål att gå ner under sommaren, men det är svårt när man har semester och därför är det den här hösten som gäller. Jag kommer nog att göra en ny detoxkur, men den här gången kommer det att vara för att gå ner i vikt och få bättre vanor.
Välkomna att följa min kamp! (men som redan sagt, jag vill inte prata om det)
Tilda har fått feber och är förkyld, som alltid när hon har hosta får hon det tungt att andas. Hon blev sjuk igår (typiskt eftersom vi skulle ha åkt till Jönköping i helgen) och idag är hon sämre. Hon har sovit dåligt under natten, vilket gjorde att hon var helt slut. Men envisa lilla Tilda ville absolut inte gå och lägga sig, trots att vi ställt in en TV i hennes rum så att hon skulle kunna se på film. Till slut orkade hon inte mer utan la sig ner på mattan och efter en stund kikade vi på henne och såg att hon höll på att somna. Vi lät henne ligga. Nu sover hon på mattan och vi har stoppat om henne med en filt. 
Idag kom pappa förbi med den här fina kryddhyllan. Jag vet inte var den kommer ifrån från början, men mamma och pappa hade den för några år sedan i köket. När jag var hemma hos dem för ett tag sedan såg jag den där den stod i uthuset. Jag frågade pappa om de skulle använda den och då berättade han att han hade sparat den åt mig eftersom han visste att jag ville ha den och idag kom han alltså hit med den. Nu har jag gjort rent den, hittade bland annat några döda spindlar och fyllt den med lite kryddor och påsar. Jag är så nöjd och jag tänker inte måla om den utan den får vara lite sliten.
