Bröllopspussel

När jag var liten brukade pappa göra egna pussel åt oss. Han klistrade fast en bild på en playwoodskiva och sågade ut pusselbitar. Den traditionen har han fortsatt med till Tilda och hon fick för ett tag sedan ett med Bu och Bä. Idag kom pappa på besök med ett nytt pussel, han sa inte vad det var för motiv men när jag och Tilda skulle pussla så fanns det ett ansikte på en av bitarna och det ansiktet kände jag igen. Det var ju jag själv. Så här såg pusslet ut färdigt:

Ebba spelar piano

Jag hinner sällan spela piano nu för tiden och om jag någon gång sätter mig där kommer minst ett barn fram och vill vara med.

Ebba är gärna vid pianot och spelar. Hon går utmed tangentraden och trycker på olika tangenter. Jag tror att hon har upptäckt att det låter olika beroende på var hon står och hon är väldigt fascinerad.

Ebba 11 månader och mysfrukost

Idag blir finaste lilla Ebba 11 månader, tiden har gått ruskigt fort och det är bara en månad kvar tills hon blir 1 år!
Morgonen var lite kylig och grå, så vi passade på att ha en mysfrukost med tända ljus dagen till ära.

Morgonträning

Väntar på att maten ska bli klar så det blir en snabbtitt på datorn.

Tilda är tillbaka på dagis idag efter att ha varit sjuk hela helgen. Jag frågade i morse om hon ville vara hemma, men nej hon ville iväg och leka med sina kompisar. Jag provade något nytt efter att jag lämnat Tilda. Jag tog med mig Ebbas vagn och åkte till Friskis & Svettis. Ebba fick somna i vagnen och sedan gick jag in och styrketränade. Under tiden låg Ebba i deras lekrum och sov. Jag hade babywatcher med mig, men hon sov så bra att det inte hördes ett enda knyst ifrån henne på hela tiden. Jag hann till och med duscha. Idag blev det rygg, bröst och mage som fick sig en omgång. Jag har fortfarande en del träningsvärk efter lördagens dubbelpass, så det blir spännande att se hur det känns imorgon.

Nu ska jag se om maten är klar, idag blir det rotfruktssoppa till mig och spaghetti och köttfärssås till Ebba.

Tilda och Ebba brukar komma bra överrens, men det är inte alltid så lätt. Idag satt vi i Ebbas rum och lekte. Ebba ville leka med samma saker som Tilda, och därför försökte jag få Ebba intresserad av något annat. Men när jag började leka med något annat så ville Tilda ha det som jag lekte med och då ville Ebba ha det, och så började vi om igen....

En liten sjukling

I torsdagskväll vid 23-tiden fick jag sms från en kompis. Hennes dotter hade superhög feber och deras alvedon hade tagit slut. Hon undrade om vi hade och hon fick med sig en liten burk med flytande alvedon. Jag ville inte låna bort flaskan eftersom Tilda också hade feber även om den var bara höga 37 - låga 38. På fredagen var Tilda piggare på förmiddagen och hade bara lite förhöjd temperatur. På eftermiddagen tyckte jag att hon verkade lite trött och frågade om hon ville vila. Nej, det ville hon absolut inte. Vi hade sett på film och nu stängde jag av och gick för att plocka ur diskmaskinen. Jag frågade om Tilda ville följa med, men hon ville stanna kvar. Det blev väldigt tyst och efter bara några minuter hittade jag Tilda sovande på fåtöljernas armstöd. Ser skönt ut tycker jag!? När hon vaknade hade hon över 40-graders feber. Den är lägre idag, men Tilda sover nu efter lunchen. Hon har inte ätit så mycket mat, men lördagsgodis ville hon ha.

Nya kläder

Jag fick pengar när jag fyllde år av både mina och Johans föräldrar. Nu har jag varit ute och shoppat lite, (tyckte jag var värd det med tanke på resultatet på vågen). Det blev fyra tunikor, en kofta och ett par tights.

Det är inte lika kul och shoppa längre, provrum är ingen favoriter med speglar som visar en från alla håll och kanter. Men förhoppningsvis ska det ju bara bli bättre och bättre. Det är ju alltid roligt med nya kläder i alla fall!

Stanna upp och se dig omkring

Tänk när man var liten och allt i ens omvärld kunde fascinera en och bara måste undersökas. När jag ser på Ebba och allt intressant hon hittar så undrar jag om man inte missar något när allt bara blir en vana. Tänk bara när kylskåpsdörren var öppen och Ebba undersökte innehållet. Påsen med paprikor var mest intressant, hon smakade på den, prasslade med den, skakade på den och vände och vred på den för att titta riktigt, riktigt noga. Själv tar jag ut påsen och så är det inte mer med det. Jag tror ju inte att det är möjligt att finna något intressant med en påse paprikor, men jag tror att vi alla skulle må bra av att stanna upp och låta oss fascineras mer av vår omvärld. Man borde verkligen titta på alla detaljer som finns vid ens vanliga promenadväg eller bilväg till jobbet. Jag tror att vi har mycket att lära av småbarns sätt att undersöka och se sin omvärld, om inte annat så tror jag att vardagen skulle bli så mycket rikare.

Om livet och döden

Tilda pratar mycket om döden just nu. Eller rättare sagt hon berättar för andra att hennes lillebror och att hennes katt är i himlen. Detta kan hon säga till vem som helst, när som helst. Hon vet att Sixten (vår katt, som dog 2006) blev överkörd av en bil och häromdagen frågade hon om Nils också hade blivit överkörd. Hur förklarar man för en treåring vad som hände med Nils? Jag tror ändå på att försöka vara så ärlig som möjligt och berättade att han var så sjuk att han inte kunde leva. Det är svårt att förklara vad som händer när man dör, dels har vi pratat om att man kommer till himlen och änglar, dels har hon sett på Pippi att de begraver en fågel och vi har även varit på kyrkogården och hälsat på Nils. Jag försöker förklara så gott det går att kroppen läggs i jorden och själen kommer till himlen. Jag försökte förklara att kroppen är ett skal. "- Sköldpaddor har också skal" var hennes svar! Så slapp jag undan vidare förklaringar eftersom vi började prata om sköldpaddor istället.

Vi har sagt att Nils och Sixten är upp i himlen nu, därför brukar Tilda titta upp i himlen och ropa på Nils när vi är ute och går, men han svarar inte säger hon. Jag sa att jag tror att han svarar när hon sover och viskar i hennes öra eftersom vi inte kan se änglar så ofta. Idag sa hon att Nils hade pratat med henne på natten, eftersom jag själv har sett en ängel (min morfar) så tror jag på att de kan visa sig. När Tilda pratar om Nils eller ropar på honom så känns det som om en hand vrider om mitt hjärta, det är ofattbart hur stark min sorg fortfarande är.

Det är hur som helst roligt att följa Tildas alla tankegångar och frågor och hon har massor av frågor om allt möjligt. En del är lätta att besvara och andra är svårare, men jag försöker svara så ärligt jag kan.

Lek och bus

Tilda och Ebba har haft en riktig lekdag. De börjar leka mer och mer tillsammans eller i alla fall bredvid varandra. Ebba vill gärna vara där Tilda är och leka med samma saker som henne. Det är inte alltid uppskattat, men Tilda har stort tålamod (oftast). Idag lekte de en lång stund tillsammans i Ebbas rum. När jag lagade mat passade de på att leka med alla plastburkar och lock, tillslut var korgen tom och då passade den bra för de små systrarna att sitta i. De tyckte även att det tog för lång tid innan maten var klar och plötsligt hade båda försvunnit. När jag letade efter dem hittade jag dem vid soffan. Tilda satt i soffan och åt majskrokar, Ebba stod bredvid och åt. Undrar hur soffan ser ut? jag har inte kollat än...

Mina fina underbara tjejer!!!

Valdag

Idag har vi varit i Stenhammarkyrkan och röstat. Jag hade så otroligt svårt att välja vad jag skulle rösta på. Det var inte bara problem med vilket parti som jag skulle rösta på utan till och med vilken sida som skulle få min röst. Jag bestämde mig när jag stod i valbåset. Utanför vallokalen träffade vi några andra föräldrar från Tildas dagis och vi pratade om vilken tur vi har som bor i Sverige och kan rösta utan att vara rädda. I Afghanistan till exempel går man ju och röstar med livet som insats. Fast det är klart, det kan vara lite farligt i Sverige också. En av de andra papporna hade nämligen skurit sig i mungipan när han slickade igen kuvertet.... =)

Har ni inte varit och röstat ännu, gå och gör det och utnyttja den rättighet som är din.

På vägen hem stannade vi vid lekplatsen och gungade i septembersolen.

Shopping och fiske

Idag har det blivit en sväng på stan tillsammans med mina systrar. När jag fyllde år fick jag pengar av Johans föräldrar och en del av den summan blev idag till ett par stövlar. Så snygga tycker jag.
Tilda går numera både på dans och på barngymnastik och då kan det vara bra att ha två dansdräkter. Hon ville gärna ha en likadan som två tjejer på hennes dagis har och jag hittade den på H&M. Trots hennes grimars så blev hon riktig glad när hon fick den.
I veckan har vi firat pappa som fyllde år och hans största nöje är att fiska. Därför var vi på Hökensås och när jag åkte hem fick jag pappas första (och då) enda fisk. Den ska vi njuta av imorgon efter att vi har varit och röstat.

Ebba går

Ebba har undan för undan tagit små steg med sin lära-gå-vagn, men idag har det riktiga genombrottet kommit. Hon måste fortfarande ha lite hjälp av någon som håller emot vagnen annars åker den iväg för henne, men hon blir stadigare och stadigare. Det kommer inte dröja många dagars träning innan hon kan gå själv med vagnen.

Videon har Tilda spelat in och kvalitén är därefter, men ni kan i alla fall se henne ta några steg.

Betydligt lättare om mammahjärtat

I somras när vi var på BVC kom det upp en fråga om vi tyckte att Ebba skelade. Det var inget jag hade tänkt på, men i och för sig brukade ett öga ofta vara i ögonvrån. BVC-sköterskan tyckte att det såg lite misstänkt ut och försökte undersöka, men Ebba var inte på det humöret, Vi fick en remiss till ögonmottagningen för kontroll, BVC-skötersan sa att det var bättre att undersöka en gång för mycket än en gång för lite. Fast hon trodde mest att det berodde på att Ebba har brett mellan ögonen och kompenserade; därför blir det så att det ena ögat är nära ögonvrån om hon tittar rakt fram.

Vi fick tid idag, 10 september, och det har varit några långa månader. Skelning går ju att behandla, men jag tänkte ändå på min lilla tjej. Utseende är ju viktigt (kom inte och säga något annat) och barn är (kan vara) elaka - därför är det inte lätt att ha ett avvikande utseende. Jag läste lite på nätet om skelning och om ögonlappar, men ärligt talat en "piratlapp" på min 1-åring är inget jag drömmer om. Dessutom är det ju så att man inte vill att ens barn ska vara sjukt eller skadat - inte på något sätt. Det har varit lite ångestladdat och jag har försökt att med jämna mellanrum kolla hennes ögon. De senaste veckorna har jag tyckt att det blivit bättre och att man oftare kan se lite vita på båda ögonen när hon tittar rakt fram.

Idag var vi på ögonmottagninen och läkaren hittade inga fel!!!! Ebba har brett mellan ögonen och det gör att när hon tittar rakt fram hamnar irisen inte mitt i ögat som de gör på oss. Läkaren sa att Ebba mest troligt kommer att "växa i" sina ögon och att ögonformen ändras när bebisar blir äldre. Jag känner mig så lättad över att inget var fel och att mitt lilla barn får fortsätta vara frisk och glad. Idag är hon dock lite ljuskänslig efter att ha fått ögondroppar som förstorade hennes pupiller, så det är ju tur att solen inte skiner idag, ute vill säga för inne tycks den lysa....

Jag skrev i Systrarnas blogg http://tildaochebba.blogspot.com/ att Tilda just nu är väldigt fascinerad av bokstäver. Hon tycker inte att det är lika roligt att måla utan låtsas alltid att hon skriver när hon ritar. Idag har hon lärt sig att skriva sitt namn.

Godis

Godis är det ju slut med nu, men vindruvor är precis lika gott! Dessutom börjar våra plommon mogna och de är ännu godare.

Mör både här och där

Idag har jag gått 12 000 steg och varit på spinning. Känner mig lite härligt mör i kroppen och mindre härligt mör i rumpan. Sadeln på spinningcykeln är verkligen obekväm! Man känner inget när träningen pågår, men när man ska gå av cykeln - aj, aj, aj, AJ!

Även denna vecka ska jag samla ihop till 10 000 steg, men efter min långpromenad blev det några fler steg och det gör ju absolut ingenting. Jag har även dammat av mitt medlemskap i Aftonbladets viktklubb så nu räknar jag kalorier för fullt. Det är lite omständligt att behöva skriva in allt man äter, men det är ett bra sätt att hålla koll.

Känner mig laddad och jag är nyfiken på vad vågen kan visa, men ska försöka hålla mig så att jag bara väger mig en gång i veckan.

Det bästa med hösten

Jag älskar sommaren och tycker att hösten är ganska så trist. Det är regnigt, ruggigt, kallt och mörkt. Runt omkring kan man se alla tecken på att sommaren är slut och när vi bor så nära sjön blir vi ständigt påminda om att vintern är på väg. Varje morgon och kväll ser vi fåglarna som samlas för att så småningom flyga söderut, de flyger över oss till och från sjön. När jag ser och hör dem blir jag alltid lite nedstämd, helt plötsligt är oåterkalleligt hösten här.

Men hösten kan ha sina ljuspunkter. När det inte regnar och är mulet och grått kan hösten vara otroligt vacker. När solen skiner på gula och röda löv då älskar jag hösten. Att promenera i det vädret är helt fantastiskt, luften är klar och frisk och färgexplosionen är underbar. Idag är de flesta träd fortfarande gröna, men jag fick ändå en underbar höstpromenad. När jag lämnat Tilda på dagis tog jag en riktigt långpromenad utmed strandpromenaden. Det blåste så mycket att det faktiskt kändes som att gå vid havet. Solen värmde och luften var frisk, det kändes som om jag skulle kunna gå hur länge som helst. Jag har för mig att hösten förra året var rätt fin, jag vet i alla fall att jag och Tilda var på stranden samma dag som värkarna satte igång och då var det så varmt i solen att man kunde sitta utan jacka. Jag hoppas att det kan bli många sköna höstpromenader och idag har jag hittat en perfekt promenadslinga (tar cirka en timme).

Övriga ljuspunker på hösten är ljust ljus. Äntligen kan man krypa ihop under en filt med tända ljus, en kopp te och en bra bok.

Dessutom har vi fått ytterligare en ljuspunkt på hösten - lilla Ebba!

Oj då, det blir visst lite politik här

Ett jämställt samhälle är väl bra, men då måste man fråga sig vad jämställt betyder. Hörde lite på Lars Ohly på morgonen och han vill ha en mer jämställd föräldrapeng. Enligt honom skulle det vara mer jämställt om pappor och mammor måste ta halva var. Jag tycker inte att det är jämställdhet, alla familjer har faktiskt inte möjlighet att dela exakt lika. Det kan bero på många olika saker; jobb där det faktiskt inte går att ta ut föräldraledighet (bönder t.ex.), den ena föräldern vill inte vara hemma, det fungerar inte ekonomiskt eller som i vårt fall den ena föräldern är arbetslös! Jag tycker att det måste vara upp till varje familj att bestämma hur de delar upp sina föräldradagar. Det skulle vara bättre att ge en bonus till de familjer som delar lika på dagarna. Vi hade gärna delat på dagarna, men eftersom jag inte har jobb har det inte gått. Vi hade inte fått ihop vår vardag om Johan varit föräldraledig och jag hade jobbat. Nej, Lars Ohly, du måste nog tänka ett varv till och sluta stirra på siffror - se verkligheten. Jämställdhet är inte när alla gör lika dant, jämställdhet är när alla insatser värderas likvärdigt! Om man nu tycker att kvinnors situation på arbetsmarknaden försämras för att de är hemma med sin barn, så kanske det är på arbetsmarknaden man ska börja och jobba med jämställdhet - inte i familjerna!!!

För övrigt angående valet har jag ingen aning om hur jag ska rösta, jag vet varken vilket parti eller vilken sida det ska bli. Tycker inte att något känns särskilt bra.

BVC, lek, Nordpolen, blodbad och golvskurning

Jag är ensam hemma med barnen i helgen. Johan är i Jönköping och spelar dataspel tillsammans med tre andra. Tilda tyckte förövrigt att de var för gamla för att "leka". Jag ska försöka hitta på så många roliga saker som möjligt med barnen.

Idag var vi först på BVC för 10-månaderskontroll. När vi ändå var där fick även Tilda väga och mäta sig. Barnen växer som de ska, så det känns bra. Efter BVC hade jag lovat att vi skulle hitta på något roligt, Tilda visste inte vad men blev överlycklig när vi stannade vid lekplatsen i Stadsträdgården. Hon brukar inte vara rädd för att prova på saker och klättrar gärna i rep, klätterväggar m.m. Men rutchkanor har hon alltid varit lite orolig inför. Förra sommaren köpte vi en liten att ha hemma som hon kunde öva i, och den åkte hon på utan problem, men så fort vi kom till en lekplats ville hon hålla någon i handen. I våras började hon åka ner på mage och senare vågade hon åka i små rutchkanor utan hjälp. Idag besegrade hon ytterligar en. Efter att ha åkt flera gånger i den mindre, den gula övertalade jag henne att prova den blå. Först ville hon åka på mage, men jag sa att den inte var mycket större än den gula och så fanns det inga gupp - efter första åket så blev det ett till och ett till och ett till..... i den stora.

Lagom till lunch funderade jag på vad vi skulle hitta på. Det blev en tur till Vara och träffa Cattis. Vi åt lunch på café Nordpolen och till Tildas stora glädje fanns det pannkakor. Själv åt jag bakad potatis med räkröra. Vi tillbringade större delen av eftermiddagen i Vara innan vi åkte hem igen. Jag hade två trötta barn i bilen och innan vi kommit till Stora Levene sov båda två.

Precis när vi kom hem ställde sig Ebba upp mot kökslådorna och ramlade. Jag såg inte exakt hur det gick till, men tog upp henne för att trösta. Då såg jag att hon var blodig i hela ansiktet, på kläderna och snuttefilten. Jag trodde hon slagit upp hela ögonbrynet och blev lite rädd - ensam hemma som jag är. Som tur var slutade det blöda när jag tvättade henne, men hon kommer att få en bula för hon ville absolut inte att jag skulle försöka kyla den. Senare på kvällen har Tilda hjälpt mig att skura golvet och möblera om i Ebbas rum. Undrar hur länge hon kommer tycka att det är roligt att hjälpa till att städa? Nu sover båda barnen, jag har tagit mig ett glas vin och ska strax sätta mig i soffan. Har inte bestämt mig för om det blir TV eller läsa en bok. Jag vet dock att inom en timme kommer jag att ha lagt mig för jag är rätt trött och man vet inte hur Ebba sover i natt, hon är fortfarande väldigt snuvig.

Upprörande!!!!

Läste precis på Aftonbladet om en 2-åring (!!!!!!) som rökte 40 cigaretter om dagen. Hans pappa gav honom den första cigaretten när han var 18 månader, och nu är han beroende av cigaretter. Detta kom tydligen fram i maj i år via Youtube. På bilderna ser man hur killen röker och runt omkring står vuxna och tittar på. Detta utspelade sig i Indonesien och jag antar att de inte har samma utbildning där som vi har, men ändå..... Nu hade i alla fall pojken fått hjälp och slutat röka, men ibland undrar man om allt som publiceras är sant - eller kanske hoppas att allt är lögn! Det är ju bara att hoppas att killen verkligen är helt över sitt beroende, och att han inte tagit alltför stor skada.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7718608.ab

En härlig dag

Idag har jag haft en riktigt trevlig dag. Vi var på dagis lite tidigare än vanligt eftersom de skulle ta gruppfoto idag. Spännande att se hur det blir, förra året hade hon en stor blå bula i pannan, men var söt ändå så klart. När vi hade lämnat Tilda och vinkat tog jag och Ebba en promenad. Jag gick delar av den nya strandpromenaden och tog en riktig långpromenad i solskenet. När jag kom hem igen hade jag gått 7800 steg och klockan vara bara drygt 10. Det innebär att idag har jag gått 10 000 steg med god marginal.

Trots den långa promenaden hade jag ont i huvudet (vaknade med huvudvärk idag). Före lunch tog både jag och Ebba en tupplur. Jag hade fortfarande ont i huvudet men två alvedon och en liter vatten rättade till det.

Jag hade lovat Tilda att gå till Skogshyddan och fika i veckan, men nu hade de hunnit stänga. Därför åkte vi till stan istället. Vi fikade på Rådhuskonditoriet och sedan gick vi en vända på stan. Både Tilda och Ebba var i stort behov av byxor och det blev även en jacka till Ebba och några tunikor till Tilda. Jag hittade coola jeansleggings till Ebba. Vi blev kvar på stan ganska länge och därför missade jag spinningpasset som jag hade tänkt gå på. Jag trodde det var kl. 19 men det visade sig vara 17.30.

Nu sover båda barnen, Johan spelar tennis och jag har tid för mig själv. Imorgon och hela helgen kommer vi tjejer att vara själva hemma eftersom Johan ska till Jönköping och spela FM (fotbollsdataspel).

Boktips

bild från adlibris.com

Jag läser förnärvarande boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Det är inte riktigt den genre som jag brukar läsa, men den är hejdlöst rolig. Det är en helt galen historia om en man som på sin hundraårsdag rymmer från sitt kalas och ålderdomshemmet. På vägen lyckas han få med sig en väska som tillhör ett kriminellt MC-gäng och blir jagad av både polis och tjuvar. Dessutom får man läsa om hans liv och det är något utöver det vanliga. I boken finns det så finurliga poänger som gör att man sitter och småflinar för sig själv. Kan verkligen rekommenderas om man vill skratta lite. Men som sagt - det är en helt galen historia!

Ett kort inlägg

Igår hade vi besök av min syster Christina, som var hemma för att fixa sin bil.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad. Jag har ungefär 3ooo steg kvar att gå innan det är läggdags, det är så mycket lättare att få ihop stegen när jag lämnar Tilda på dagis. Bara promenader dit och hem är ungefär 4500 steg.

Goda och dåliga råd

Jag hade tänkt börja med en detoxkur den här veckan, men jag har inte råd. Det kostar ju en del extra om man ska göra något sådant och det kan rent av bli ganska dyrt eftersom det är bara grönsaker, frukt och andra färska råvaror. Därför måste jag vänta med att genomföra det, den här månaden är det så många andra saker som var tvungna att prioriteras före. Det känns lite tungt för om man följer ett program är det lättare att verkligen äta rätt och att låta bli att fuska. Nu måste jag försöka helt på egen hand och frestelserna är många.

I Kalle Anka-filmer brukar de få råd från en ängel och en djävul när de ska göra val. Ni har säkert sett hur de sitter på varsin axel och viskar goda eller dåliga råd i örat. För mig känns det ibland som jag också har en ängel på en axel som säger åt mig att gå och träna fast jag är trött, hoppa över godis eller fika fast jag är sugen osv. Det är bara det att den stackars ängeln ensam slåss mot minst 10 djävlar som talar om hur skön soffan ser ut efter en lång dag eller att det är väldigt trevligt med en fika på stan.... Jag hoppas att undan för undan i och med att nya och bättre vanor tar överhanden utrota alla djävlar som viskar i mitt öra.

Att få ihop 10 000 steg på en dag var svårare än jag trodde. Jag trodde att man gick fler steg hemma än man faktiskt gör. Nu har båda barnen varit sjuka och då kommer jag inte ut på samma sätt. Igår hade jag 500 steg kvar när det var dags att lägga sig, så det fick bli en gå-på-stället-promenad framför TV´n. På så sätt fick jag ihop 10285 steg. Träning har det inte blivit sedan spinningen förra torsdagen, men barnen har varit sjuka och jag har känt mig lite hängig.