Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg

söndag 9 oktober 2011

Saknaden efter ett älskat barn

Igår hade det gått tre år sedan vi förlorade Nils och smärtan finns fortfarande kvar. I somras hittade jag det här citatet på en annan blogg (de har förlorat sitt barn på liknande sätt som vi gjorde). Jag lånar det eftersom det säger precis allt om hur det känns att förlora sitt barn, ett barn som aldrig andats utanför magen. Sorgen efter det som skulle ha kunnat vara....


Eftersom jag inte vill plagiera något har jag tagit citatet rakt av, men läs 3 år istället för 4 år.


Tiden läker ingenting. 4 år är en sekund i evigheten. 4 år är saknaden och sorgen. 4 år är tyngden av ett litet barn i famnen som inte finns. 4 år är tystnaden efter skriket som aldrig hördes. 4 år är glittret i två ögon som för alltid är slutna. 4 år är barfota fötter på golvet som aldrig fick springa. 4 år är smärtan i en mammas själ, tårar i hemlighet, små skakningar på två händer som minns, tryck i bröstet som vill ut. 4 år är vakum. Ännu. Alltid.

Snart är det din födelsedag. Idag är det fyra år sedan vi fick veta. Du mitt barn, för god för världen. Du, så saknad och älskad. Det fanns en plats här. Vi väntade på dig. Nu finns där en skugga av det som skulle varit du. Din plats. Ditt liv. Vår dröm. En sekund i evigheten och tiden läker ingenting.


Barn lever för alltid i sina mammors hjärtan. På det sättet kan barn inte dö.

tisdag 5 juli 2011

Berg och dalbana

Helgen som gått har varit en känslomässig berg och dalbana. Det började i fredags när jag var på intervju och fick jobb direkt. Då gick resan uppåt, fast egentligen hade resan börjat uppåt redan på tisdagen då jag fick veta att jag var gravid. Men resan vände snabbt på lördag morgon då jag fick åka in till akuten i Skövde. På sjukhuset fick jag ett tidigt missfall och den känslomässiga resan rasade ner i botten. På botten behövde jag tid för att landa i allt som hänt. På söndagen började resan lite uppåt igen. Dels kunde jag börja acceptera missfallet, även om det var tungt var graviditeten väldigt ny så det var inte lika jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Dels hämtade vi hem vår nya familjemedlem. 

Lilla Ida har till Tildas stora lycka flyttat hem till oss. De första dagarna har hon bott i Tildas rum, men nu har hon börjat undersöka hela huset. Torsten är inte överförtjust över det nya sällskapet, men han nöjer sig med att fnysa lite åt henne och sen går han sin väg så jag tror allt att det kommer gå bra bara vi ger det lite tid.


Torsten och Ida


Förutom att mysa med kattungen har jag och Johan gjort om vårt datarum till lekrum. Såsmåningom ska det bli kiosk/cafe. Men det behöver lite pyssel och ny målarfärg innan det är klart. Tilda och Ebba tycker i alla fall om sitt nya lekrum och kan vara långa stunder på övervåningen.


Vi har även plockat massor av jordgubbar och jag har kokat sylt. I söndags var jag och Lisa och plockade jordgubbar och i måndags åkte hela familjen. Ikväll ska jag koka saft och sen ska vi frysa flera liter jordgubbar som vi kan ha i vinter.

onsdag 15 juni 2011

Lite nere

Har ni någon gång den där känslan av att man har glömt något eller förlorat något. Det känns nästan som en smärta i bröstet och man känner sig väldigt sorgsen även om man inte kan förklara varför. Så är det idag, det kommer som en ilning genom kroppen och jag känner mig både ledsen och dyster. Jag kan inte säga varför men det känns som om tårarna inte är långt borta. Det känna lite fånigt att vara ledsen utan att veta varför.

fredag 4 februari 2011

Finaste mormor


Det är så här jag minns henne, alltid glad.

Idag skulle mormor ha fyllt 96 år, men tyvärr är det snart 5 år sedan hon dog. Jag kommer alltid tycka att det är så tråkigt att hon inte hann träffa sina barnbarnsbarn, men eftersom jag tror på änglar så tror jag allt att hon tittar till oss ibland.

lördag 9 oktober 2010

En fridfull plats


I förra inlägget skrev jag om minneslunden och att den ger sådan ro i själen. Jag tog lite kort igår när vi var där, jag tycker att den är extra vacker på hösten. Vi hade med blommor, en ljuslykta i form av ett hjärta och en sten med texten "Vi ses i Nagijala". Bilden längst upp till vänster visar de träd som jag hoppas/tror att Nils är begravd under.

fredag 8 oktober 2010

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Idag är det två år sedan Nils föddes. Han fick sitt namn på vägen till sjukhuset eftersom det är Nils namnsdag idag och just namnet Nils var ett av mina favoriter. Jag kan knappt tänka på de händelser som var på sjukhuset den här dagen för två år sedan. Ingen som inte fött ett dött barn kan förstå hur det känns. Även om han var liten så var förlossningsvärkarna de samma, men då hade man inget att se fram emot. Snarare tvärtom, när Nils föddes var allt över.... Detta var min första förlossning eftersom Tilda är född med kejsarsnitt och den var så olik allt jag hade trott att en förlossning skulle vara. Den sorg och ångest vi kände när vi fick hålla vår nyfödda ängel är obeskrivlig.

I eftermiddag ska vi till minneslunden. Även om platsen är så fylld med smärta, sorg och ångest från alla som är där och besöker någon älskad, så är det ändå en så vacker och rofylld plats. Det finns en liten damm, men en fontän och ett vattenfall. Bredvid dammen är det oftast ett hav av blommor. På hösten lyser det fullt med lyktor, det ser nästan ut som en sagovärld och det känns som den rätta platsen för vår Nils att vila på. Jag vet inte exakt var han är begravd (det får man inte veta när det gäller en minneslund), men jag tror/hoppas att han ligger inne i hörnet under tre stora och vackra träd.

Här är en dikt som jag skrev för två år sedan till Nils, jag har haft med den i min blogg tidigare så ni känner kanske igen den.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Mitt hjärta sörjer
och mina armar värker
av längtan efter dig.
Mina kinder är våta
och tårarna kan inte sina
när du lämnat mig.
Jag längtade så efter
att få hålla och älska dig
mitt barn, min son.
Men du fick inte stanna
hos mig, ditt korta liv
var bara ett lån.
Nu har du fått frid
och får sova i
evighetens lugna ro.
Men vi ska ses igen,
mitt änglabarn,
det är mitt hopp och min tro.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥


lördag 2 oktober 2010

2 år sedan...

För två år sedan gjorde vi oss klara för att åka på ultraljud. Vi kände spänning, glädje och lite nervositet.... Efter den här dagen betyder ultraljud bara en sak - ren skräck!

Den här dagen omkullkastade hela mitt liv och mitt liv kommer aldrig att bli sig likt igen. Nils var så sjuk att just då kändes beslutet, att avbryta graviditeten och låta honom somna in, rätt. Om jag då hade vetat hur mycket skuldkänslor och ångest detta skulle medföra för mig, så hade jag nog inte valt så. Jag vet inte hur mycket ångest, oro och sorg det hade medfört att se mitt sjuka barn växa upp och kanske inte ens vara medveten om sin omgivning. Men då hade jag inte levt med känslan av att ha valt bort mitt eget barn.

Ingen kan säga att vi valde rätt för det här var en situation där det inte fanns något "rätt beslut", allt var fel och det är något som ingen människa ska behöva uppleva eller behöva ta ställning till. Jag förstår att läkaren inte kunde ta beslutet utan kunde bara råda oss, men vad skönt det hade varit om vi hade sluppit om någon tagit beslutet åt oss.

Livet är komplicerat, samtidigt som jag känner stor sorg över Nils så känner jag en oerhörd glädje och tacksamhet över Ebba och Tilda.

****
Lilla älskade Nils, vila i fred
vi möts i himlen och då ska jag hålla dig i min famn
- det är min stora förhoppning
****

onsdag 22 september 2010

Om livet och döden

Tilda pratar mycket om döden just nu. Eller rättare sagt hon berättar för andra att hennes lillebror och att hennes katt är i himlen. Detta kan hon säga till vem som helst, när som helst. Hon vet att Sixten (vår katt, som dog 2006) blev överkörd av en bil och häromdagen frågade hon om Nils också hade blivit överkörd. Hur förklarar man för en treåring vad som hände med Nils? Jag tror ändå på att försöka vara så ärlig som möjligt och berättade att han var så sjuk att han inte kunde leva. Det är svårt att förklara vad som händer när man dör, dels har vi pratat om att man kommer till himlen och änglar, dels har hon sett på Pippi att de begraver en fågel och vi har även varit på kyrkogården och hälsat på Nils. Jag försöker förklara så gott det går att kroppen läggs i jorden och själen kommer till himlen. Jag försökte förklara att kroppen är ett skal. "- Sköldpaddor har också skal" var hennes svar! Så slapp jag undan vidare förklaringar eftersom vi började prata om sköldpaddor istället.

Vi har sagt att Nils och Sixten är upp i himlen nu, därför brukar Tilda titta upp i himlen och ropa på Nils när vi är ute och går, men han svarar inte säger hon. Jag sa att jag tror att han svarar när hon sover och viskar i hennes öra eftersom vi inte kan se änglar så ofta. Idag sa hon att Nils hade pratat med henne på natten, eftersom jag själv har sett en ängel (min morfar) så tror jag på att de kan visa sig. När Tilda pratar om Nils eller ropar på honom så känns det som om en hand vrider om mitt hjärta, det är ofattbart hur stark min sorg fortfarande är.

Det är hur som helst roligt att följa Tildas alla tankegångar och frågor och hon har massor av frågor om allt möjligt. En del är lätta att besvara och andra är svårare, men jag försöker svara så ärligt jag kan.


måndag 28 juni 2010

27 juni

Vi var på kyrkogården idag. Jag och Tilda plockade blommor i trädgården och tog även en del blommor som vi plockat till midsommar. Det blev en bukett av blåklint, prästkragar, midsommarblomster, hundkex och gula liljor. Dessutom tog vi med Tildas och Ebbas midsommarkransar. På vägen dit pratade Tilda om sin lillebror i himlen och hon tycker synd om honom som är ensam. Vi sa att änglarna tar hand om Nils nu. Då sa Tilda att en röd, en blå, en gul och en brun ängel leker med Nils.

Vi satte buketten i en vas och la kransarna runt vasen. Trots att kyrkogårdsbesök aldrig är roliga så är det alltid så fridfullt att komma till minneslunden. Den ligger så otroligt fint med en liten damm där det finns näckrosor och ett vattenfall. Bredvid dammen var det ett helt hav av blommor som andra ställt där till minne av sina nära och kära. Bredvid dammen finns ett stor grässlänt där själva begravningsplatsen är, i ett hörn står tre träd och jag hoppas/tror att Nils ligger under dem. Där har han en fridfull plats att sova på.