♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Idag är det två år sedan Nils föddes. Han fick sitt namn på vägen till sjukhuset eftersom det är Nils namnsdag idag och just namnet Nils var ett av mina favoriter. Jag kan knappt tänka på de händelser som var på sjukhuset den här dagen för två år sedan. Ingen som inte fött ett dött barn kan förstå hur det känns. Även om han var liten så var förlossningsvärkarna de samma, men då hade man inget att se fram emot. Snarare tvärtom, när Nils föddes var allt över.... Detta var min första förlossning eftersom Tilda är född med kejsarsnitt och den var så olik allt jag hade trott att en förlossning skulle vara. Den sorg och ångest vi kände när vi fick hålla vår nyfödda ängel är obeskrivlig.

I eftermiddag ska vi till minneslunden. Även om platsen är så fylld med smärta, sorg och ångest från alla som är där och besöker någon älskad, så är det ändå en så vacker och rofylld plats. Det finns en liten damm, men en fontän och ett vattenfall. Bredvid dammen är det oftast ett hav av blommor. På hösten lyser det fullt med lyktor, det ser nästan ut som en sagovärld och det känns som den rätta platsen för vår Nils att vila på. Jag vet inte exakt var han är begravd (det får man inte veta när det gäller en minneslund), men jag tror/hoppas att han ligger inne i hörnet under tre stora och vackra träd.

Här är en dikt som jag skrev för två år sedan till Nils, jag har haft med den i min blogg tidigare så ni känner kanske igen den.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Mitt hjärta sörjer

och mina armar värker

av längtan efter dig.

Mina kinder är våta

och tårarna kan inte sina

när du lämnat mig.

Jag längtade så efter

att få hålla och älska dig

mitt barn, min son.

Men du fick inte stanna

hos mig, ditt korta liv

var bara ett lån.

Nu har du fått frid

och får sova i

evighetens lugna ro.

Men vi ska ses igen,

mitt änglabarn,

det är mitt hopp och min tro.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥