Jag är en dålig lärare!?

Hörde på lokalnyheterna: En politiker hade besökt en skola i Skövde och sett att en av lärarna var tatuerad och hade piercingar. Politikern hade kontakt både skolans rektor och skrivit till skolnämnden för han ansåg att läraren inte var en lämplig förebild.

Jag har två tatueringar (hittills eftersom jag funderar på ytterligare en) och en piercing i naveln - betyder detta att jag är en dålig lärare? Dumma jag, som trodde det handlade om pedagogisk kunnighet och att vara mänsklig förebild.

Mardrömmar

När jag står inför förändringar, har mycket att göra eller tagit på mig för många uppgifter så brukar jag få liknande drömmar. I natt var det dags igen:

Dröm 1

Jag blir rejält osams med någon/några. Så osams att det slutar med totalt uppbrott från de personerna, det kan vara vänner eller familj. Drömmarna är fruktansvärt jobbiga eftersom jag blir stressad av både grälen och de förlorade kontakterna.

Dröm 2

Jag åker bil eller cyklar på en väg och ska upp för en backe. När jag närmar mig krönet upptäcker jag att backen plötsligt börjar luta åt fel håll. Den ser ut som en våg som lutar över mig och om jag skulle fortsätta upp skulle jag alltså ramla ner.

Någon som är drömtydare? Jag kan nog förstå vad drömmarna går ut på eftersom de kommer vid liknande tillfällen i livet.

Hårklyverier

Idag har jag bestämt mig - håret kommer att klippas av. Jag är så trött på det just nu, det blir knutar och trassel varje natt och håret är så långt att det inte finns många alternativ till frisyr. Jag tycker själv att det bara hänger som en gardin och det ser bara tråkigt ut. Idag var barnen med och handlade och jag skulle köpa hårfärg. Jag frågade Tilda vilken färg hon tyckte att jag skulle ha och hon pekade ut en blond nyans som jag inte provat tidigare. Jag tänkte prova den, men jag undrar om det kommer bli så stor skillnad mot tidigare.

Så här långt är håret nu, vi får se hur det blir när jag får tag i en frisör.

Foto från Ebbas 1-årskalas

Utvalda

Vi (eller rättare sagt Tilda) har blivit utvald som en av 3200 familjer som ska svara på frågor om sitt barn i åldrarna mellan 2-17 år. Det är en hel massa frågor om hälsa, fritid, vänner, TV-vanor m.m. Det får bli kvällsuppgiften idag. Tydligen ska studien utföras i hela Norden.

Jag deltog i en liknande undersökning när jag var tonåring om mat- och träningsvanor, fast den studien pågick i flera år och jag tror att det sista formuläret kom när jag var i tidig 20-årsålder.

Fem irritationsmoment just nu!

Tänkte passa på att skriva av mig och här kommer mina fem-topp saker som gör mig arg eller irriterade:

* skrapa rutor; jag hatar att skrapa rutor på bilen och idag var det ännu värre eftersom det var rinnande vatten som hade frusit på rutorna.

* tjat!!; att jag varje morgon måste låta som en trasig skiva som hakat upp sig när det gäller att göra sig iordning så vi kan gå utanför dörren, ta på skorna, jackan, mössan osv om och om igen till två barn som gör allt annat än det jag säger till om

* människors oförstånd; nej då kärnkraft är inte alls farligt.... sannolikheten att något ska hända är så liten att det inte kan hända ens om det händer (som Tage Danielsson)... nej visst det är ju verkligen bevisat att kärnkraft är helt ofarlig.

* människors oförstånd 2; var finns medkänslan i dagens samhälle?? alla dessa människor som lämnas utan skyddsnät eller situationer där man bara ser till lagar och regler istället för se till specifika händelser

* att det ska vara så svårt att komma igång med träning och diet igen efter ett uppehåll

FA-fyndet fynd

Inte varje gång, men nästan varje gång som jag åker förbi FA-fyndet (Frälsningsarmens second hand) har jag tänkt att jag ska gå in, men det har aldrig blivit av - antingen har det varit stängt eller så har jag inte haft tid just då. Idag blev det en tur dit i alla fall. Vi har målat om i sovrummet och det blev även lite ommöblering på köpet. Vi hade flyttat ut lite möbler ur sovrummet och det blev lite tomt utmed ena väggen. Jag hittade den här fina fåtöljen, som passade in perfekt.

Funderingar inför framtiden

Eftersom det inte finns någon som kan garantera att jag har jobb i höst så försöker jag planera min framtid. Jag vill inte gå arbetslös! Jag har under en tid funderat på om jag skulle läsa så att jag även blir förskollärare, men eftersom jag varit föräldraledig så har jag inte kollat upp vad jag i så fall skulle behöva läsa. I höst gör de om alla lärarutbildningar (igen) och nu har jag varit i kontakt med en konsult på högskolan och det verkar som om jag nu behöver läsa om hela utbildningen. Jag vet inte om jag har lust att gå tre och ett halvt år till på högskolan så nu måste jag ta mig en ordentlig funderare.

En liten utflykt

Igår hämtade jag barnen på dagis innan lunch och så tog vi bussen in till stan tillsammans med Lisa, Ellen och Vilma. Sedan blev det lunch på Sibylla.

Vad vore hemmet utan...

...vår fina Torsten. Han har inte haft det lätt de senaste åren med nya familjemedlemmar som både är högljudda och tar tid från mig och Johan som vi tidigare kunde ge åt Torsten. Nu när de nya familjemedlemmarna har växt upp lite står han inför andra problem med lite för hårdhänt klappning och dragning i svansen. Ändå är han så snäll och har inte attackerat Tilda eller Ebba. Tilda rispade han en gång på handen och Ebba har han satt tänderna emot, utan att rivas eller bitas ordentligt, det är precis som han förstår att de inte förstår att de gör illa honom.

Varje kväll när barnen lagt sig kommer Torsten och hoppar upp i knät på mig eller Johan och spinner så att han nästan överröstar TV´n och på natten sover han i min säng. (Kan bli lite trångt som när vi för några nätter sen sov alla fem i dubbelsängen). Däremot har det börjat en lite jobbig period nu, det börjar bli vår och det innebär att Torsten inte vill vara inne hela nätterna längre. Nu vill han gå ut någon gång mellan 4 och 6, så det är bara att gå upp och släppa ut honom. Om vi inte gör det slutar det med att han puttar ner något på golvet - han har lärt sig att lyckas han inte väcka oss innan dess så vaknar vi då och han är envis. Nu kommer det vara så här fram tills i höst då vädret åter gör det mysigare att sova inne än att vara ute och springa.

Hos doktorn

I morse vaknade Tilda och var på världens sämsta humör, gnällig och tjurig. Hon klagade över ont i örat så jag misstänkte öroninflammation. Efter en stund gick hon och la sig en stund. När hon vaknade var det en helt annan Tilda, glad och mysig som vanligt. Hon hade inte ont i örat längre och jag såg heller inga tecken på att det skulle ha värkt hål. Vi åkte till Pyttedansen och Tilda var som vanligt, men när vi sedan hade varit hemma en stund såg jag att det rann ur hennes öra. Det var bara att åka till vårdcentralen. Tilda är min hjälte idag, så superduktig hos doktorn. Inte ett ljud och hon ville inte ens sitta i mitt knä, utan helt kaxigt klarade hon sig själv. Så tuff! Det blev pencellin.

Det är ju alltid lite väntetid och jag hade kameran i väskan så vi passade på att ta lite kort. Tilda har tagit kortet på Ebba och hon tog även kort på olika föremål inne i rummet.

Vårtecken

Här kommer beviset. Korten tog jag igår och krokusen har funnits i rabatten i en vecka.

Fler vårtecken, härligt att kunna vara ute med barnen och bara njuta i vårsolen. Innan jag hämtade Tilda på dagis tog jag en extra sväng igår. Jag gick igenom den vackra villaparken och tog lite kort.

Lätt eller svårt

Jag kommer ihåg den första bok som jag skulle läsa när jag började på lärarhögskolan. Jag hade precis 19 år gammal flyttat 37 mil hemifrån och allt var nytt spännande, roligt och lite skrämmande. Den första bok som vi skulle läsa var skriven av Marton och hette "Hur vi lär". Jag försökte läsa boken, sittandes på mitt studentrum, och blev helt förstörd. Jag förstod ingenting, och tankarna flög igenom mitt huvud - jag är helt enkelt för dum för att gå på högskola. På rätt skakiga ben gick jag till mötet med studiegruppen, vad skulle jag säga? Några av de andra i studiegruppen hade redan gått på högskolan några år, men alla hade samma åsikt: Vi förstår inte boken. Jag pustade ut och kände att jag kanske inte var för dum trots allt. Nu har det gått drygt 12 år och jag har läst 4 år på högskola och ytterligare kurser efter det. Boken har jag i en lådan i källaren och jag funderar på om det inte får bli en sommarbok. Kan jag förstå den nu?

En mammas kärlek

Det har sagts så många gånger att det nästan blivit uttjatat men det är så sant att det ändå går att upprepas gång på gång; Innan man fått barn kan man inte förstå den otroliga och uppoffrande kärlek som man känner för sitt barn, man är beredd att göra vad som helst för att ens barn ska ha det bra och må bra. Det är inte bara en fantastisk kärlek man får i samband med att bli förälder, man får också en oro för vad som kan hända och ibland är den nästan överväldigande.

Jag minns första veckorna efter att Tilda hade fötts. Jag och Johan hade sett en film om vad som hände med världen på grund av miljöförstöringar. Jag minns inte vad den hette men som ni förstår så fick det inga roliga effekter och väldigt många människor råkade illa ut. Jag kunde ligga vaken och tänka på hur världen skulle förändras och hur det skulle påverka oss och hur det skulle påverka Tilda. Efter ett tag bleknade den bilden och oron riktade sig mot om hon blev sjuk eller åt dåligt, mer vardagsnära problem. Sen kom svininfluensan. De första rapporterna om svininfluensan antydde att mer eller mindre alla gravida skulle dö av sjukdomen (jag väntade Ebba). Har ni läst eller sett Pestens tid? En bra bok, men så hemsk. Där drabbas världen av en fruktansvärt smittsam influensa. Nästan alla dör, bara ett fåtal klarar sig och måste försöka leta reda på andra överlevande. Återigen började filmen spelas upp i mitt huvud, hur Tilda ensam stod kvar i världen. Antingen för att alla andra i hennes omgivning hade dött eller för att de inte visste att Tilda var ensam kvar. Det var svårt att bli av med de tankarna. Jag kommer även ihåg ett fall i Hjo, tror jag det var, där en liten flicka (2 år) var ensam i flera dygn med sin döda mamma. Jag tänkte på hur den lilla flickan måste varit förtvivlad under de ensamma dygnen, jag har för mig att hon hittades liggande bredvid sin döda mamma.

Nu ska jag komma fram till det jag egentligen tänkte med inlägget. Förutom all den kärlek man känner, ger och får när man är förälder och den oro man känner av i både stort och smått så har jag fått en helt annan känsla för andra föräldrar som drabbas. Innan har olika händelser, situationer och berättelser kunnat påverka en, men nu kan man verkligen sätta sig in i siutationen på ett annat sätt. Idag tänker jag på alla föräldrar som finns i Japan och all den oro de kan känna över vad som hänt. Kanske har de lyckats rädda sig själva och sina barn, men nu måste oro sig för att få tag på vatten och mat, och oroa sig över vad som ska hända med kärnkraftverken och eventuell radioaktiv strålning. Föräldrar som sett sina hus bli totalt förstörda i vattenmassorna - allt, verkligen allt är borta. Det finns säkert föräldrar som idag inte vet om deras barn ligger under rasmassorna, förts bort av vattnet eller om de blivit räddade. Mina tankar finns hos dem, och jag önskar att deras oro ska kunna få lättas och att det ska bli så många lyckliga slut som möjligt. För det kommer att bli ganska många olyckliga slut, men jag hoppas att så många som det bara går ska få ett Hollywood-slut på sin hemska film.

Liten och sjuk...

...då är det inte lätt att vara glad. Tog bilden när Ebba åt lite lunch, en halv smörgås lyckades hon pilla i sig. Tilda är på dagis och leker. Ebba har inte velat sova i sin säng eller vagn utan har legat i min famn och sovit. När jag försökt lägga ner henne har hon vaknat och gråtit så idag har jag tillbringat förmiddagen sittandes i soffan med en sovande liten tjej i famnen från klockan 9 till klockan 13. Jag har hunnit läsa ut en av böckerna till kursen i alla fall.

Vi ska hämta Johan på jobbet för jag hade lovat Tilda att göra en namnsdagstårta när hon kommer hem från dagis och med tanke på hur Ebba mår och har varit på förmiddagen så trodde jag inte att det skulle vara genomförbart utan hjälp. Johan kunde dock sluta tidigare så vi hämtar honom och sedan är det tårtbakning som gäller. Tilda har ju ingen namnsdag enligt almanackan men idag är det Matilda och då passar det bra att fira vår största tjej. Jag hade tänkt att vi skulle baka en lite mindre kaka, men Tilda har beställt prinsesstårta så det blir det.

Aldrig roligt.... men ibland lite lämpligare än annars

Det är aldrig roligt när barnen är sjuka, men om de ska vara det så är det ju bra om de kan vara sjuka vid ett lämpligt tillfälle. Idag var ett sådant. Tilda har feber och hosta. Det var ju synd eftersom vi skulle ha fikat på stan med flickorna Andrae och gått på dansskolan och vi var alla besvikna över att missa detta.

Istället, medan barnen sovit, har jag kunnat skriva klart och skickat in två tentor som skulle in imorgon - så på sätt och vis var det ju tur att Tilda inte orkat vara lika aktiv som vanligt. Nu har jag bara en tredje uppgift att klara av och sedan kan jag ta helg. Det ska bli så skönt att kunna vila huvudet lite och nästa uppgift ska ju inte vara inne förrän tisdag nästa vecka (ingen rast och ingen ro).

Äntligen

Vi har vintergäck, snödroppar och krokus i rabatterna och idag hörde jag på radion att den första tranan landat vid Hornborgasjön. Så våren är verkligen på väg....

12 000 steg

I helgen fick Ebba gunga på mina ben (när man sitter med korsade ben och barnet sitter på foten på det översta benet och man lyfter/gungar med benet, hoppas ni förstår vad jag menar). Efter det känner jag återigen av mina benhinnor. Skrutt!!!!

Eftersom jag känner att träningen verkligen blivit lidande på grund av skador och sjukdomar så har jag bestämt att 12 000 steg per dag kommer att räknas som träning. Det är ju rekommenderat att man ska gå minst 10 000 steg varje dag men Anna Skipper brukade säga åt sina "deltagare" att gå minst 12 000 steg. Så därför kommer jag att räkna det som träning. Igår blev 12 000 steg och idag är jag redan uppe i 6406 steg och klockan är halv två. Nu ska jag gå och hämta mina kära barn och fylla på kvoten på stegräknaren ytterligare. Jag får dock ta det lite lugnt på promenaderna och kan inte gå för fort eftersom jag har lite ont i benhinnorna.

När jag blir mamma....

.... det är nog den vanligaste början på en mening från Tilda just nu. Förutom att hon ska ha en pappaprins, alltså en prins som ska vara pappa till hennes barn, så har hon många funderingar över hur det kommer bli. En dag sa hon att hon skulle bo långt ifrån oss, men nästa dag ångrade hon sig och frågade om hon fick bo hos oss. Hon pratar om att jag måste lära henne stryka och att hon ska få stora bröst. Det är mycket prat om att vara mamma och många funderingar om hur det kommer att bli, hon har lite oro över vissa saker och vill att vi ska lära henne. När jag stod i kassan på H&M sa Tilda till mig: Du måste lära mig köra bil när jag blir mamma! Och idag pratade hon om att hon skulle köra, jag sitta bredvid, pappa (Johan) och pappaprinsen fick sitta i bak. Men så kom hon på: Var ska Ebba sitta?

Ja, det är mycket funderingar, hon har nog inte riktigt allt klart för sig hur det blir när hon blir mamma. T.ex. är det väl inte särskilt troligt att hon eller Ebba bor här. Under tiden fortsätter jag svara på frågor och meningar som börjar "När jag blir mamma...."

Dagens namnsdagsbarn

Idag är det Ebbas dag så i morse fick hon en namnsdagspresent. Tilda var lika ivrig som Ebba över att öppna paketet. Det var en bok, "Fia och djuren".

Smaskens!

Tanken med den här våren var ju att jag skulle komma i form igen. Inte bara gå ner i vikt utan bli lika vältränad som jag var för några år sedan. Alla graviditetskilon skulle bort och jag utmanade mig själv. Nu har det ju inte gått så bra, jag har haft benhinneinflammation i flera veckor och den är fortfarande inte helt bra, dessutom ryggskott och magsjuka så träningen har blivit lidande. Jag skulle äta en "låg-kolhydrat diet" som jag gjorde innan jul men jag har haft svårt att komma igång av olika orsaker. Nu har det gått två månader och jag känner att något måste hända, men nästa vecka är stressig eftersom jag har otroligt mycket att göra i skolan och det kanske inte är rätt tid att fundera och planera en diet, jag har nog att göra ändå. Jag kommer inte hinna träna så mycket. Därför blir det ett gammalt trick; Nutrilett - jag vet att det inte är någon ultimat lösning men det fungerar och ger en kickstart (innan mitt bröllop gick jag ner 6 kg med hjälp av Nutrilett). Jag har bestämt att under en eller ett par veckor ska jag äta/dricka detta och om jag behöver lite extra energi så blir det en frukt eller lite grönsaker. Efter den perioden så ser jag förhoppningsvis resultat på vågen och hittar motivationen som jag hade innan jul.

Dagens frukost och för övrigt alla andra måltider under en period. Smakar det gott - nej, men chokladsmaken är i alla fall drickbar (till skillnad mot andra smaker).

Nytt ord

I morse vaknade Johan och även barnen tidigt. Så de åt frukost medan jag låg kvar i sängen. Efter en stund kom Tilda och kröp ner bredvid mig. Hon var barfota så fötterna var jättekalla. Jag kommenterade att de var som isbitar och då sa Tilda att jag var som en varmisbit (alltså inte en varm isbit utan en varmis-bit).

Inskickat

11 mars - då ska tre uppgifter in på två kurser. 15 - mars ska det in en uppgift på den tredje kursen. Det är lite mycket nästa vecka.

Idag skickade jag in den ena uppgiften, så alltså en klar, tre kvar.