Idag skulle barnen och jag åka och köpa fodrade gummistövlar och eftersom utbudet av skoaffärer inte är så stort så åkte vi som vanligt till i Framnäs. Där handlar vi skor till barnen flera gånger om året och har alltid gjort. Idag var dock sista gången.....
I affären fanns två andra kunder, jag kallar dem kund A och kund B. Expediten hjälpte kund A att hitta skor till sin son när vi kom in i butiken och jag provade stövlar på Tilda och Ebba. Vi blev ganska snabbt klara med vilka skor vi skulle ha och även om stövlarna var rätt dyra, 350:- per par, så skulle jag köpa dem. Jag tog en kort sväng för att titta på damskor och sedan ställde vi oss vid kassan. Nu hjälpte expediten kund B och kund A provade själv skor på sin son. Hon pratade inget med expediten längre utan resonerade med sin son vilka skor de skulle välja. Kund B skulle köpa skor till sin 1-åring och provade olika. Expediten hjälpte till och det tog ganska lång tid. Jag stod vid kassan hela tiden och väntade. Ebba satt på golvet bredvid mina fötter och frågade typ 100 gånger när vi skulle få betala. Expediten vände sig till mig och sa: "jag kommer strax" varpå jag svarade att det var okej. Vi fortsatte vänta och det gick säkert över 5 minuter. Sen sa hon till kund B att hon kunde prova några olika skor själv medan expediten tog betalt. Jag plockade upp mitt VISA-kort och stod med det i beredskap. Just då kommer kund A och ställer sig bakom mig i betalkön. Då expediten kommer till kassapparaten tittar hon på kunden bakom och säger "jag måste nog ta dem först". Jag trodde inte det var sant. Jag hade väntat vid kassan jättelänge, hon hade visserligen hjälpt den kunden tidigare men inte precis innan det tillfället. Jag hade kunnat förstå om expediten tagit betalt av kund A före mig om det var i samband med att kund A fick hjälp. Så var inte fallet nu, jag som väntat så länge blev riktigt irriterad; "Nej, då får det vara jag hinner inte vänta mer" fräste jag och vände mig om. Kund A som stod bakom mig sa att jag kunde få betala först, men jag upprepade att jag inte kunde vänta längre och stormade ut ur butiken. Utanför svor jag högt (hoppas ingen jag känner befann sig på Framnäs och hörde mig) och i bilen in till stan sa jag nog tyvärr några inte allt för fina ord. Därför kallar Ebba numera expediten för skitkärringen.
På Intersport hittade jag i alla fall stövlar till barnen och de var hälften så billiga som de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar