När vi flyttade till huset stod det en stor en på gräsmattan och den ville vi inte ha kvar, så den sågades ned. Men stubben har blivit kvar. I söndags tog Johan motorsågen och tog ner den. Jag var allt lite nervös när han körde med motorsågen och innan han började sade jag åt honom att inte såga sig i foten. Under tiden som han körde med motorsågen stod Tilda på trappan och ropade: Såga dig inte i foten pappa!
måndag 7 juni 2010
söndag 6 juni 2010
Titta alla båtar, köpa glass
Någon gång i vintras skulle vi in på ICA och handla lite småsaker. Eftersom det alltid tar dubbelt så lång tid om barnen följer med skulle bara Johan springa in. Tilda blev ganska sur över detta, så jag körde till hamnen och pratade med Tilda om båtar. Naturligtvis fanns det inga båtar, men jag sa till Tilda att när snön och isen är borta så skulle vi åka dit och titta på båtar och äta glass. Sen dess har Tilda pratat om detta; Titta alla båtar och köpa glass. Igår var det dags att hålla sitt löfte. Vi åkte till småbåtshamnen och hade tur. Det var en lång kö av båtar som väntade på att få lyftas ner i vattnet med hjälp av kranen. Efter att vi hade ätit glassen gick vi längst ut på piren och njöt av solskenet.
torsdag 3 juni 2010
Doktorsbesök - då kan mycket hända
Idag skulle vi till läkaren kl. 8.20 för att göra en kontroll av Tildas öron efter hennes öroninflammation tidigare i våras. 8.20 är väldigt tidigt när man ska göra klart två små barn och sig själv, det är en halvtimme tidigare vi måste vara klara innan vi normalt ska till dagis och den halvtimmen är verkligen värdefull. Jag gick upp klockan 6 och gjorde iordning mig själv, sedan vaknade Tilda och Ebba strax före sju. Då skulle frukost serveras och barnprogrammen sättas på. Ebba blir alltid trött efter en stund och idag var inget undantag, men idag fanns inte tid för att lägga henne så hon fick helt enkelt försöka härda ut. Det innebar att när jag skulle hjälpa Tilda med tandborstning, hårkamning och påklädning grät Ebba oavbrutet. Att prata, sjunga eller skoja med henne hjälpte inte, hon ville vara i famnen och det var helt omöjligt just då. Vi började verkligen få tidsbrist och naturligtvis började Tilda trilskas - det bästa sättet är att låta henne vara en stund och sedan kommer hon och talar om att; "Nu vill jag borsta tänderna, kamma håret, sätta på mig tröjan" eller vad det nu var som vi inte var överrens om. Medan Tilda funderade på om hon skulle borsta sina tänder eller ej skulle jag bestämma vad jag skulle ha på mig. Just när jag fått på mig en kjol och mitt nya linne kommer Tilda och talar om att nu är hon redo för tandborstningen. När den är avklarad räcker det med en hastig blick på klockan för att inse att nu har vi verkligen tidsbrist, det blir ingen mer klädprovning för min del utan det är bara att åka. Ebba sätts ner i babyskyddet, Tilda får på sig skor och solhatt (sololjan slängs ner i väskan för den har jag inte hunnit med), jag får på mig skor, tar med nycklar, mobil, plånbok, skötväska, extra napp osv. Nu är vi äntligen klara att gå till bilen. Bara att sätta in två barn i bilen är ett minder företag och det går inte alltid så smidigt eftersom Tilda kan hitta tusen intressanta saker att titta på. Just när jag fått båda barnen fastspända kommer jag på: Jag har mitt nya linne på mig, mitt nya linne som fortfarande har lappen kvar! Snabbt ryck, bort med lappen - tur att jag kom på det medan vi fortfarande var hemma.
Naturligtvis hamnar vi bakom en snigelförare på vägen till Ågården som kör 70 hela vägen och naturligtvis får vi möten så att det inte går att köra om. Jag muttrar lite bakom ratten, men ändå har vi bra med tid bara det inte är kö till receptionen. Men vad tror ni, jo visst är det kö, närmare bestämt 11 nummer före oss. Jippie! Det är inget annat att göra än att vänta. Men till min irritation (och detta har jag sett förut) finns det helt enkelt personer som struntar i att ta kölapp och bara går fram till kassan. Jag struntar i om de bara ska betala eller fråga något, det är oftast någon i övre medelåldern både kvinnor och män. Vi med barn och alla pensionärer sitter snällt och väntar. Idag var det tre stycken som gick före och en av dem precis när det var våran tur. Han nästan sprang förbi mig, Tilda och Ebba fram till kassan. Till receptionisten säger han; "Allt är klart och jag ska bara betala så då behöver jag inte stå i kö!" Grrrrr!!!!!! Hon tar emot honom och sen har han ändå ett antal frågor. Jag bokstavligen står och stampar för vår tid till läkaren har passerat med några minuter så nu är vi verkligen försenade. När han vänder sig för att gå har jag lust att klappa till honom, men nöjer mig med att ge honom min "mördarblick". Nu tänker säkert flera att vi borde ha varit där tidigare - sant - men med två små barn blir det inte alltid som man har tänkt sig!
Nu satt vi i alla fall i väntrummet och ja, väntade. Såsmåningom kom de och ropade upp oss, och det var dags att sätta sig i nästa rum och vänta. Jag måste säga att Tilda är otroligt bra på att sysselsätta sig fast det är tråkigt att vänta. Vi hade väntat på läkaren i dryga 10 minuter när Tilda säger att hon är kissnödig, just som läkaren kom in. Så det var bara att uppsöka toaletten och sedan vänta på doktorn en liten stund igen. Tildas öron såg i alla fall bra ut, och trumhinnan hade läkt fint så det var verkligen skönt. Läkaren såg förövrigt ut som prinsessan i den tecknade filmen Aladdin. När läkaren ville titta Tilda i halsen gapade hon knappt och hon totalvägrade att räcka ut tungan. Hon fick i alla fall ett Skalmanmärke som hon tog med för att visa på samlingen på dagis idag.
Bredvid vårdcentralen ligger McDonalds och vi har vid tidigare tillfällen låtit Tilda äta där. Nu var klockan nio på morgonen så jag tyckte det var för tidigt, men Tilda lät sig nöjas med att hon ska få äta där efter dagis.
Naturligtvis hamnar vi bakom en snigelförare på vägen till Ågården som kör 70 hela vägen och naturligtvis får vi möten så att det inte går att köra om. Jag muttrar lite bakom ratten, men ändå har vi bra med tid bara det inte är kö till receptionen. Men vad tror ni, jo visst är det kö, närmare bestämt 11 nummer före oss. Jippie! Det är inget annat att göra än att vänta. Men till min irritation (och detta har jag sett förut) finns det helt enkelt personer som struntar i att ta kölapp och bara går fram till kassan. Jag struntar i om de bara ska betala eller fråga något, det är oftast någon i övre medelåldern både kvinnor och män. Vi med barn och alla pensionärer sitter snällt och väntar. Idag var det tre stycken som gick före och en av dem precis när det var våran tur. Han nästan sprang förbi mig, Tilda och Ebba fram till kassan. Till receptionisten säger han; "Allt är klart och jag ska bara betala så då behöver jag inte stå i kö!" Grrrrr!!!!!! Hon tar emot honom och sen har han ändå ett antal frågor. Jag bokstavligen står och stampar för vår tid till läkaren har passerat med några minuter så nu är vi verkligen försenade. När han vänder sig för att gå har jag lust att klappa till honom, men nöjer mig med att ge honom min "mördarblick". Nu tänker säkert flera att vi borde ha varit där tidigare - sant - men med två små barn blir det inte alltid som man har tänkt sig!
Nu satt vi i alla fall i väntrummet och ja, väntade. Såsmåningom kom de och ropade upp oss, och det var dags att sätta sig i nästa rum och vänta. Jag måste säga att Tilda är otroligt bra på att sysselsätta sig fast det är tråkigt att vänta. Vi hade väntat på läkaren i dryga 10 minuter när Tilda säger att hon är kissnödig, just som läkaren kom in. Så det var bara att uppsöka toaletten och sedan vänta på doktorn en liten stund igen. Tildas öron såg i alla fall bra ut, och trumhinnan hade läkt fint så det var verkligen skönt. Läkaren såg förövrigt ut som prinsessan i den tecknade filmen Aladdin. När läkaren ville titta Tilda i halsen gapade hon knappt och hon totalvägrade att räcka ut tungan. Hon fick i alla fall ett Skalmanmärke som hon tog med för att visa på samlingen på dagis idag.
Bredvid vårdcentralen ligger McDonalds och vi har vid tidigare tillfällen låtit Tilda äta där. Nu var klockan nio på morgonen så jag tyckte det var för tidigt, men Tilda lät sig nöjas med att hon ska få äta där efter dagis.
tisdag 1 juni 2010
Husfunderingar
Mitt drömhus är ett 20-talshus med träpanel, spröjsade fönster och glasveranda. Ganska långt från vårt hus med eternitplattor alltså. Nu ska ett hus säljas på vår gata, ja inte något drömhus direkt men jag var lite nyfiken på hur det såg inuti och vad utgångspriset var så jag gick in på Hemnets hemsida och tittade. Jag tittade vidare på hus och hittade ett hus som stämde väldigt bra med mitt drömhus.
Problem 1: det är mycket jobb - hela huset måste skrapas och målas, taket måste bytas, pannan ses över och så vill vi gärna ha solpaneler, varenda rum måste målas och tapetseras om, köket vill jag byta ut, det finns bara en toalett (känns det igen - skulle kunna vara en beskrivning på vårt nuvarande hus, förutom att vi har hunnit börja åtgärda en del)
Problem 2: Det ligger i Järpås!!!! Det är säkert väldigt lugnt och barnvänligt, det finns tågförbindelser, affär bageri m.m. Men det är ändå 1,8 mil till Lidköping, nästan 2 mil och det vet jag inte om vi vill.
Vi var i alla fall och tittade igår, huset har en enorm potenial och det ligger vid en pytteliten gata som är otroligt charmig. Huset är billigt, 425 000, men det är som sagt mycket jobb som kommer till och därmed utgifter. Både jag och Johan tycker att det är så fint, men frågan är om det är värt allt jobb, om vi har tiden och lusten att börja om, och om vi vill bo så långt utanför stan. Hade avståndet varit en mil så hade vi nog slagit till.
Här får ni en liten tjuvtitt, men bortse från inredning och tapeter det är inte riktigt (hm, hur ska jag uttrycka det) min stil.
http://www.hemnet.se/beskrivning/673915?r=3
Problem 1: det är mycket jobb - hela huset måste skrapas och målas, taket måste bytas, pannan ses över och så vill vi gärna ha solpaneler, varenda rum måste målas och tapetseras om, köket vill jag byta ut, det finns bara en toalett (känns det igen - skulle kunna vara en beskrivning på vårt nuvarande hus, förutom att vi har hunnit börja åtgärda en del)
Problem 2: Det ligger i Järpås!!!! Det är säkert väldigt lugnt och barnvänligt, det finns tågförbindelser, affär bageri m.m. Men det är ändå 1,8 mil till Lidköping, nästan 2 mil och det vet jag inte om vi vill.
Vi var i alla fall och tittade igår, huset har en enorm potenial och det ligger vid en pytteliten gata som är otroligt charmig. Huset är billigt, 425 000, men det är som sagt mycket jobb som kommer till och därmed utgifter. Både jag och Johan tycker att det är så fint, men frågan är om det är värt allt jobb, om vi har tiden och lusten att börja om, och om vi vill bo så långt utanför stan. Hade avståndet varit en mil så hade vi nog slagit till.
Här får ni en liten tjuvtitt, men bortse från inredning och tapeter det är inte riktigt (hm, hur ska jag uttrycka det) min stil.
http://www.hemnet.se/beskrivning/673915?r=3
Lite uppdateringar...
Jag har inte skrivit i bloggen på några dagar och det beror på att det har varit lite fullt upp här hemma och jag har helt enkelt inte hunnit med.
I lördags fick jag migrän och det var en riktigt ordentlig omgång som nästan höll på att knäcka mig. Under söndagen hade jag fortfarande sviter av den. Men vi fick i alla fall huset städat och jag älskar verkligen ett nystädat hus. Med andra ord var helgen inte särskilt spännande.
Igår var jag på BVC med Ebba och sedan åkte vi till en lekplats, det är bäst att passa på när jag har bilen. Jag hade tänkt ta med mig barnen till den nya lekplatsen i Stadsträdgården, men de höll på att arbeta där så vi åkte till lekplatsen vid Örthagsparken (heter den så, vid Wennerbergsvägen). Där var vi en liten stund innan det var dags för lunch. Efter lunchen åkte vi till Skara och den stora lekplatsen vid museet. Dit kom Johan när han hade jobbat klart och sedan bar det av till Järpås, men det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.
I lördags fick jag migrän och det var en riktigt ordentlig omgång som nästan höll på att knäcka mig. Under söndagen hade jag fortfarande sviter av den. Men vi fick i alla fall huset städat och jag älskar verkligen ett nystädat hus. Med andra ord var helgen inte särskilt spännande.
Igår var jag på BVC med Ebba och sedan åkte vi till en lekplats, det är bäst att passa på när jag har bilen. Jag hade tänkt ta med mig barnen till den nya lekplatsen i Stadsträdgården, men de höll på att arbeta där så vi åkte till lekplatsen vid Örthagsparken (heter den så, vid Wennerbergsvägen). Där var vi en liten stund innan det var dags för lunch. Efter lunchen åkte vi till Skara och den stora lekplatsen vid museet. Dit kom Johan när han hade jobbat klart och sedan bar det av till Järpås, men det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)