Doktorsbesök - då kan mycket hända

Idag skulle vi till läkaren kl. 8.20 för att göra en kontroll av Tildas öron efter hennes öroninflammation tidigare i våras. 8.20 är väldigt tidigt när man ska göra klart två små barn och sig själv, det är en halvtimme tidigare vi måste vara klara innan vi normalt ska till dagis och den halvtimmen är verkligen värdefull. Jag gick upp klockan 6 och gjorde iordning mig själv, sedan vaknade Tilda och Ebba strax före sju. Då skulle frukost serveras och barnprogrammen sättas på. Ebba blir alltid trött efter en stund och idag var inget undantag, men idag fanns inte tid för att lägga henne så hon fick helt enkelt försöka härda ut. Det innebar att när jag skulle hjälpa Tilda med tandborstning, hårkamning och påklädning grät Ebba oavbrutet. Att prata, sjunga eller skoja med henne hjälpte inte, hon ville vara i famnen och det var helt omöjligt just då. Vi började verkligen få tidsbrist och naturligtvis började Tilda trilskas - det bästa sättet är att låta henne vara en stund och sedan kommer hon och talar om att; "Nu vill jag borsta tänderna, kamma håret, sätta på mig tröjan" eller vad det nu var som vi inte var överrens om. Medan Tilda funderade på om hon skulle borsta sina tänder eller ej skulle jag bestämma vad jag skulle ha på mig. Just när jag fått på mig en kjol och mitt nya linne kommer Tilda och talar om att nu är hon redo för tandborstningen. När den är avklarad räcker det med en hastig blick på klockan för att inse att nu har vi verkligen tidsbrist, det blir ingen mer klädprovning för min del utan det är bara att åka. Ebba sätts ner i babyskyddet, Tilda får på sig skor och solhatt (sololjan slängs ner i väskan för den har jag inte hunnit med), jag får på mig skor, tar med nycklar, mobil, plånbok, skötväska, extra napp osv. Nu är vi äntligen klara att gå till bilen. Bara att sätta in två barn i bilen är ett minder företag och det går inte alltid så smidigt eftersom Tilda kan hitta tusen intressanta saker att titta på. Just när jag fått båda barnen fastspända kommer jag på: Jag har mitt nya linne på mig, mitt nya linne som fortfarande har lappen kvar! Snabbt ryck, bort med lappen - tur att jag kom på det medan vi fortfarande var hemma.

Naturligtvis hamnar vi bakom en snigelförare på vägen till Ågården som kör 70 hela vägen och naturligtvis får vi möten så att det inte går att köra om. Jag muttrar lite bakom ratten, men ändå har vi bra med tid bara det inte är kö till receptionen. Men vad tror ni, jo visst är det kö, närmare bestämt 11 nummer före oss. Jippie! Det är inget annat att göra än att vänta. Men till min irritation (och detta har jag sett förut) finns det helt enkelt personer som struntar i att ta kölapp och bara går fram till kassan. Jag struntar i om de bara ska betala eller fråga något, det är oftast någon i övre medelåldern både kvinnor och män. Vi med barn och alla pensionärer sitter snällt och väntar. Idag var det tre stycken som gick före och en av dem precis när det var våran tur. Han nästan sprang förbi mig, Tilda och Ebba fram till kassan. Till receptionisten säger han; "Allt är klart och jag ska bara betala så då behöver jag inte stå i kö!" Grrrrr!!!!!! Hon tar emot honom och sen har han ändå ett antal frågor. Jag bokstavligen står och stampar för vår tid till läkaren har passerat med några minuter så nu är vi verkligen försenade. När han vänder sig för att gå har jag lust att klappa till honom, men nöjer mig med att ge honom min "mördarblick". Nu tänker säkert flera att vi borde ha varit där tidigare - sant - men med två små barn blir det inte alltid som man har tänkt sig!

Nu satt vi i alla fall i väntrummet och ja, väntade. Såsmåningom kom de och ropade upp oss, och det var dags att sätta sig i nästa rum och vänta. Jag måste säga att Tilda är otroligt bra på att sysselsätta sig fast det är tråkigt att vänta. Vi hade väntat på läkaren i dryga 10 minuter när Tilda säger att hon är kissnödig, just som läkaren kom in. Så det var bara att uppsöka toaletten och sedan vänta på doktorn en liten stund igen. Tildas öron såg i alla fall bra ut, och trumhinnan hade läkt fint så det var verkligen skönt. Läkaren såg förövrigt ut som prinsessan i den tecknade filmen Aladdin. När läkaren ville titta Tilda i halsen gapade hon knappt och hon totalvägrade att räcka ut tungan. Hon fick i alla fall ett Skalmanmärke som hon tog med för att visa på samlingen på dagis idag.

Bredvid vårdcentralen ligger McDonalds och vi har vid tidigare tillfällen låtit Tilda äta där. Nu var klockan nio på morgonen så jag tyckte det var för tidigt, men Tilda lät sig nöjas med att hon ska få äta där efter dagis.