måndag 30 augusti 2010


Jag glömde alldeles bort att Ebba blev 10 månader igår! Får väl skylla på att Tilda var så dålig.

Nu är vår lilla tjej inte riktigt lika liten längre. 10 månader!! Tiden har gått otroligt fort. Om hon följer i storasysters fotspår kommer hon att de närmaste två månaderna ta ytterligare steg i utvecklingen, och då menar jag verkligen steg för Tilda kunde gå innan hon fyllde 1 år.

Ska bli så spännande att fortsätta följa min minsta prinsessa....

söndag 29 augusti 2010

En liten sjukling - 29 augusti

Tilda har fått feber och är förkyld, som alltid när hon har hosta får hon det tungt att andas. Hon blev sjuk igår (typiskt eftersom vi skulle ha åkt till Jönköping i helgen) och idag är hon sämre. Hon har sovit dåligt under natten, vilket gjorde att hon var helt slut. Men envisa lilla Tilda ville absolut inte gå och lägga sig, trots att vi ställt in en TV i hennes rum så att hon skulle kunna se på film. Till slut orkade hon inte mer utan la sig ner på mattan och efter en stund kikade vi på henne och såg att hon höll på att somna. Vi lät henne ligga. Nu sover hon på mattan och vi har stoppat om henne med en filt.

Stackars min lilla trötta, sjuka och envisa prinsessa!

fredag 27 augusti 2010

810 steg

När man har stegräknare på sig så förstår man hur lite man rör sig en vanlig dag. Även om jag har varit nere i källaren några varv för att hämta tvätt, lekt med barnen, pysslat lite hemma, lagat mat med mera så har jag bara tagit 810 steg. Klockan är halv ett och jag gick upp halv sju, det blir 135 steg per timme. Som tur är ska vi en sväng till stan sen och då kommer jag snabbt att öka på antalet steg, sen får det bli en promenad ikväll.

När Tilda går på dagis blir det lättare att uppfylla kvoten, det är nämligen drygt 1000 steg enkel väg dit. Det blir mellan 4000 och 5000 steg bara att lämna och hämta henne.

torsdag 26 augusti 2010

Hemmafru?

På hemvägen från dagis frågade Tilda efter några barn som bor i ett hus vi passerar. Jag sa att de nog var på dagis eftersom deras föräldrar är på jobbet. Sen sa jag att hon skulle få gå längre dagar på dagis när jag börjar jobba.
T- Men du är ju tjej! Tjejer jobbar inte!
M- Gör de inte?
T- Nej det är bara pappor som jobbar.
M- Vad ska jag göra då?
T- Du ska vara hemma med mig!


Inte konstigt att Tilda tror att det ska vara så eftersom jag varit hemma så länge och det är Johan som åker till jobbet varje morgon. Hon tänker nog inte på alla andra som jobbar, t.ex. hennes dagisfröknar.

10 000 steg och spinning

Eftersom jag ska gå ner i vikt så är en av mina första insatser att ta tag i vardagsmotionen. Därför har jag letat fram stegräknaren igen och mitt första mål är att under två veckor gå minst 10 000 steg varje dag. Efter hand kommer jag att öka på antalet steg. Idag har jag nått upp till mitt mål, känns skönt.

Jag har även varit på ett svettigt spinningpass idag. Det har inte blivit så mycket spinning i sommar och det kändes - benen var ganska tunga. Annars tycker jag verkligen om spinning som träningsform. Du kan själv välja hur hårt du vill köra, och ingen annan kan se hur mycket motstånd du har lagt på. Dessutom släcker de ner i salen och har "mysbelysning" vilken känns avkopplande samtidigt som man tränar. Jag gillade dagens pass! Musiken var väl inte sån som jag lyssnar på hemma, men jag kände igen alla låtarna och det var bra musik för träningen. Jag tycker det är så skönt att veta hur långt det är kvar av en låt och om man dessutom kan texten kan man ju sjunga med när det känns jobbigt.

Nu eller aldrig

Det är dags för ett nytt kapitel i bloggen. Jag ska börja skriva om mina försök att gå ner i vikt och bli mer vältränad. Jag kommer inte att skriva ner vad jag väger och det är för att jag mår så dåligt över det. Ni som känner mig väl vet vilka kriser jag har gått igenom och hur jobbigt jag har det pga min vikt, ni vet vad det innebär i mitt vardagsliv. Därför vill jag oxå skriva att jag inte vill prata om vikt m.m. i verkligheten för det är psykiskt påfrestande för mig, men jag känner att jag ändå måste dela med mig för att verkligen få motivation och känna att andra följer mina framgångar och motgångar. Så ni får gärna peppa mig via bloggen, men jag vill inte prata om det "in real life".

För 10 år sedan hade jag nästan anorexia, nu efteråt har jag förstått hur nära jag var att bli riktigt sjuk. Då åt jag max 500 kcal om dagen, tränade på olika sätt 2-3 gånger per dag och jag drömde om mat och vikt varenda natt. Jag vägde mig flera gånger om dagen, och hade jag då gått upp lite (efter att ha ätit) var jag tvungen att träna. Jag blev bättre och fick en sundare syn på mat, men tränade fortfarande väldigt mycket under hela min studenttid. Jag vägde 58 kg (och ändå mindre när jag var som sämst), men jag tror inte att den vikten är realistisk idag. Jag har varken tid att träna så mycket eller har lust att göra alla de uppoffringar som det krävde. Jag har förstått att det är lätt att gå från den ena ytterligheten till den andra. När jag blev sambo med Johan och flyttade ifrån Falun kom sambokilona smygande. Alldeles för mycket god mat och andra onyttigheter, kombinerat med lite träning och stress på nya jobbet gjorde att jag gick upp i vikt. Hela tiden hade jag som ambition att gå ner i vikt, men gjorde bara halvhjärtad försök och för varje misslyckande blev det svårare och svårare. Nu har jag dessutom tre graviditeter bakom mig och händelsen med Nils gjorde att jag gick upp en del. Nu har jag gått ner alla kilon efter Ebba, men har kvar dem efter Tilda och Nils.

Nu måste det hända något, men man är väldigt bra på att hitta ursäkter och det kan vara svårt att motivera sig när det är så många kilon som man vill gå ner. Det känns som om det kommer ta lång tid innan jag ser de resultat jag önskar. Men någonstans måste man ju börja, och därför väljer jag att skriva om det i bloggen.

Under sommaren har jag gjort en detoxkur, det var inte för att gå ner i vikt utan för att rensa kroppen på gifter m.m. Jag hade som mål att gå ner under sommaren, men det är svårt när man har semester och därför är det den här hösten som gäller. Jag kommer nog att göra en ny detoxkur, men den här gången kommer det att vara för att gå ner i vikt och få bättre vanor.

Välkomna att följa min kamp! (men som redan sagt, jag vill inte prata om det)

tisdag 24 augusti 2010

Man vaknar till i alla fall - 24 augusti

Vilken morgon! Det är bara så att en del dagar börjar bättre än andra och de betyder det att en del dagar börjar sämre. Det är var väl en dag med en något sämre start...

Tilda går sin första dag på dagis idag. På morgonen var det lite stressigt, helt plötsligt hade vi en tid att passa. Allt gick ändå relativt bra fram tills dess att Ebba skulle sova i vagnen. När jag står och gungar på vagnen känner jag plötsligt hur den svajar till och sen känns det inte som vanligt när jag vaggar på den. Jag förstår att något har gått sönder och börjar leta efter felet. Undertiden somnar Ebba i den trasiga vagnen. Jag hittar felet - en skruv har gått av och släppt en del av underdelen. Det gör att hela vagnen blir vinglig även om den fortfarande håller ihop. Vi ska gå till dagis om en halvtimme och jag vågar inte gå med den trasiga vagnen. Det måste bli dubbelvagnen, men till den har jag inget regnskydd. Tilda kan ha regnkläder, men vad ska jag göra med Ebba? Jag tittar ut och ser att molnen har spruckit upp och solen skiner, skönt, problemet löst. Jag packar Tildas dagisväska med extrakläder, hämtar dubbelvagnen från källaren, stoppar ner stövlar, regnkläder, väska, sandaler och solhatt i vagnskorgen och går in för att hjälpa Tilda borsta tänderna, sminka mig och fixa det sista innan vi ska gå. Jag lyckas lyfta upp Ebba ur hennes vagn utan att väcka henne. Går ut och - plask - en regndroppe landar på min näsa. Perfekt!!! Efter den första droppen börjar det ganska snabbt att regna mer och mer. Nu vaknar Ebba, det skulle vem som helst göra som sover skönt och plötsligt blir ofrivilligt "duschad". Jag försöker få på regnskyddet från den andra vagnen över Ebbas del i dubbelvagnen. Det blir inte särskilt bra och när det blåser fyller vinden hela regnskyddet så att det står som ett segel runt vagnen. På vägen till dagis muttrar jag en del för mig själv.... kvällen innan frågade Johan om jag behövde bilen idag, men jag svarade att jag ska ju "bara gå till förskolan och det kan jag göra med vagnen"....

Ebba som fick sin morgonvila störd blev trött när vi var hemma igen. Hon är van att sova i sin vagn och det går fort och smidigt att söva henne där. Jag hittade på en egen lösning och lagade vagnen tillfälligt med ett snöre. Det fungerar i alla fall så länge hon bara ska sova i vagnen, vagnspromenader får vänta tills vi har lagat vagnen ordentligt.

min fina lagning

måndag 23 augusti 2010

En paus i vardagen

Just nu är det bananpaus här hemma. Ebba älskar att äta banan, det blir väldigt kladdigt men hon tycker det är en stor lycka att få pilla i sig bananbitarna alldeles själv. Tilda ville naturligtvis ha banan när hon ser att Ebba äter det, så just nu sitter båda barnen stilla. Det är inte så vanligt annars...

Vi har faktiskt tagit det väldigt lugnt på morgonen. Ebba gick upp samtidigt som Johan och när han åkte till jobbet fick jag gå upp. Ebba somnade om i vagnen och då passade jag på att lägga mig och läsa tills Tilda vaknade. Jag och Tilda låg i sängen och myste en stund och jag fick berätta sagor. Jag brukar hitta på egna sagor och Tilda tycker om att höra dem. Efter en stund var det dags för frukost och sedan ville Tilda se på Saltkråkan. Jag har plockat och röjt lite, och lekt med Ebba när hon vaknade. Tilda har sprungit mellan oss och filmen.

Efter bananpausen är det dock att komma igång ordentligt. Tilda ska få kläder på sig (hon har fortfarande nattlinne) och borsta hennes tänder. Sen ska vi nog passa på att gå ut i det fina vädret.

Nu är pausen slut - båda barnen har ätit upp. Ebba ska få en välbehövlig tvätt och Tilda kläder (som sagt). Tillbaka till vardagen med andra ord.

söndag 22 augusti 2010

Just nu

Jag lägger ut lite barnkläder på Tradera och lyssnar samtidigt på Tilda och Johan. Johan drar för grinden vid vår lilla kökstrappa och Tilda frågar varför han gör det. Följande samtal utspelar sig:
J - Ebba är ute och kryper, så jag måste stänga
T - Nej, hon är inte ute, hon är ju inne

fredag 20 augusti 2010

Ska bara tala om att semestern är slut på Systrarna Arelids blogg http://tildaochebba.blogspot.com/ och nu finns det ett nya inlägg att läsa där.