Ebba mitt uppe i 3-årstrotset

Älskade lilla trotsmonster

När Tilda var 3 år hade jag vänner med jämnåriga barn som suckade över sina trotsiga älsklingar. Jag höll med ibland, men förstod inte riktigt vad de talade om. När Tilda trotsade så ville hon exempelvis inte sätta på sig skorna men efter ett tag gjorde hon det i alla fall och så var det över. NU däremot vet jag precis vad de pratar om. Oj, oj, oj vad min älskade lilla Ebba kan vara trotsiga, bestämd och arg. 3-årstrotsen gör att jag sliter mitt hår och det lilla hår som finns kvar på huvudet har börjat gråna...

Jag och Johan har försökt med det mesta för att få henne att lyssna, men det går bara inte. Jag gillar inte att behöva använda hot och jag tror inte på att det fungerar i längden (men när man står mitt på torget och hon vägrar ta ett enda steg till så kan det behövas något för att få fart på henne igen). Annars är jag verkligen emot hot, jag vill inte att mina barn ska lyssna på mig för att jag hotar dem till rädsla och underkastelse. Vi har även använt mutor, t.ex. om vi går på stan kan vi ta en fika om de lyssnar. Men egentligen är ju mutor omvända hot (fast de låter trevligare) - det blir ju ingen fika om de inte lyssnar. Dessutom kan jag uppleva att det slår tillbaka mot oss, eftersom vi tycker att det är trevligt att ta en fika på stan och inte kan göra det om trotsmonstret kommer på besök. Vi har även provat att tänka på att spendera mer kvalitetstid med barnen på eftermiddagarna efter jobb och förskola och sortera bort en del måsten och vardagsbestyr. Det hjälper till en viss del, men inte till allt. Trotsåldern hör ju till barnets uppväxt och är den tid de provar att frigöra sig lite från sina föräldrar. Även om de fortfarande är beroende av oss, vill de hitta sin egen personlighet och sin egen vilja. Detta kan vara enormt jobbigt för oss föräldrar.

Ebba trotsar genom att inte komma när vi säger åt henne, hon springer iväg och skrattar och ibland kan det vara farligt utmed en väg eller på en trottoar. Hon blir arg om vi säger åt henne att komma och kan kasta iväg saker eller förstöra saker (även i affärer). Hon slåss, bits och retas med Johan, Tilda och mig. När hon sätter den sidan till blir hon extremt envis och det går inte att övertala eller resonera med henne.

Man kan ju tycka att jag som arbetar inom förskolan skulle ha tusen olika idéer för att hantera trotsiga barn. Men det är stor skillnad på att ta hand om andras barn och sina egna. För det första finns det känslomässigt starkare band till sina egna barn som gör att de vet precis vilka knappar de ska trycka på för att få igång sina föräldrar och för det andra vet barnen att mamma och pappa finns där för dem och därför vågar de tänja på gränserna ytterligare. Ett barn som går på förskolan har inte samma band till sin pedagog som till sina föräldrar och därför finns det en annan spärr där.

Jag och Johan har i alla fall kommit fram till att nu måste vi verkligen göra en insats för att minska lite på trotset eftersom det tar hårt på oss allihop. Jag tror att det är lätt att hamna i en ond spiral. Barn vill synas och uppmärksammas och ibland är det lättast att göra genom negativ uppmärksamhet och det vet barn och uppför sig därefter. Jag vill inte ha det så. Nu kommer vi satsa på ännu mer kvalitetstid och verkligen förbereda Ebba inför aktivitetsbyte (t.ex. om 5 minuter stänger vi av TV´n och borstar tänderna). Jag återkommer och berättar om det har hjälpt.

Dans gillar Ebba