Riktigt orolig

Jag var tvungen att ringa vårdcentralen idag, som ni vet sen tidigare inlägg tycker jag ibland att man blir lite överkörd när man söker hjälp, att ens oro och rädsla blir bortviftad. Jag hoppas att jag får träffa en läkare som verkligen tar sig tid och lyssnar. Jag tycker svensk sjukvård generellt är bra, men har träffat på alltför många läkare som inte har tid att lyssna. Jag hoppas att så inte är fallet den här gången, för nu har jag ringt för min egen skull - och jag är rädd, riktigt rädd för att min misstanke ska visa sig befogad.

Under hela våren har jag haft ont i mina skenben/benhinnor, men även i leder i foten och strax under knät. Jag har inte varit på ett gympapass sedan i januari för att vila mina benhinnor men det har inte hjälpt. Nu börjar jag tro att det trots allt inte är benhinnorna.

Jag har även den senaste tiden fått problem med mina fingrar igen. Ett problem som kommit och gått sedan gymnasiet. När jag började få ont sökte jag läkarhjälp men eftersom jag inte hade ont just vid besöket och svårt att beskriva hur det kändes åtgärdades inget. Nu har det gått 16 år och smärtan har kommit och gått under hela tiden, men jag har inte sökt för det mer. Nu är problemet värre, förra veckan hade jag så ont i mina fingrar att jag inte kunde fläta Tildas hår. Jag kunde inte ens hålla i disktrasan när jag skulle torka ur kylskåpet. Det känns som lederna i fingrarna är svåra att räta ut.

Jag har alltså ringt vårdcentralen för att de ska undersöka om jag fått reumatism. Min pappa, min farbror, min faster och min lillasyster har alla den sjukdomen så prognosen är kanske inte så god. Jag har sett vänner och arbetskamrater med reumatism och hur sjukdomen påverkar deras liv och vardag. Så jag är riktigt, riktigt rädd för att jag ska råka ut på samma sätt.