Jag har inte kommit ut på någon löparrunda tidigare i veckan. Jag skulle ha sprungit i tisdags men var på föräldrraråd och det drog ut på tiden. Istället fick det bli en tur idag. Innan klockan ens var sju var jag startklar. Intensiteten trappas upp ganska snabbt på löparrundorna och idag (efter 10 min powerwalk) blev det en runda på 24 minuter, med växlande 4 min jogg och 2 min powerwalk.
Det känns faktiskt riktigt bra och jag är redan nu lite beroende av att komma ut på mina rundor. Jag tror att det beror på att jag under dessa får vara helt själv och behöver inte tänka på något annat än att hålla koll på tiden. Annars är det sällan jag är själv. På jobbet (som jag älskar) är det ständigt liv, rörelse och ljud runt omkring mig och barn som vill ha hjälp, uppmärksamhet eller något annat. Hemma är det ungefär likadant och då dessutom en massa hushållssysslor som ska ordnas. Tidigare försökte jag hitta den vardagliga egentiden i TV-soffan, men nu är det löparrundor som hjälper. Jag har laddat upp med bra musik av riktiga "powergirls", som Madonna, Beyonce, Lady Gaga, Rihanna mfl. som jag lyssnar på under mina rundor. Jag försöker att inte tänka på något annat än att koncentrerar mig på min träning och det känns som om hjärnan får en välbehövlig paus.
Jag börjar faktiskt tro på dem som påstår att löpning är ett gift som man blir beroende av. Mitt mål är att springa en mil i augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar