Stunder i livet

Nu hoppas jag vara tillbaka på allvar. Ryggen är bättre, benhinnorna är bättre även om ingetdera är riktigt bra. Träningen har blivit minst sagt lidande, när jag skrev om min egen utmaning att träna minst 160 gånger på ett år så skrev jag en liten brasklapp om ev. skador. Jag trodde ju inte då att jag faktiskt skulle bli skadad. Nu har jag inte tränat sen 19 januari, men hoppas verkligen att jag ska kunna träna imorgon igen. Jag saknar träningen och känner att jag blir mycket tröttare när jag inte tränar.

Ryggskottet har även påverkat mina studier. Jag har inte kunnat sitta vid datorn och därför ligger jag efter med mina uppgifter och börjar känna lite panik. Jag har upptäckt att när man läser på distans är det många fler uppgifter än det är när man läser vanliga kurser. Men det ordnar nog upp sig snart.